Ta bort tovor från kattens päls - praktisk guide

Tovor bildas när död underull, naturliga hudfetter och smuts klumpar ihop sig istället för att falla bort. Det kan hända även hos katter som normalt sköter sin päls väl. När en katt fäller underull – särskilt under vår och höst – kan den lösa pälsen fastna under täckhåret och börja filta ihop sig. Områden där det sker mycket rörelse och friktion är extra utsatta: under armarna, på magen, mellan bakbenen och bakom öronen.

Långhåriga raser som perser, norsk skogkatt, ragdoll och Maine Coon har tjärre och längre päls som lättare trasslar ihop sig. Men även korthåriga katter kan få tovor, särskilt om de har en tät underull eller om de av någon anledning slutar sköta sin päls.

En katt som plötsligt får tovor trots att pälsen tidigare skött sig själv bör alltid uppmärksammas. Förändrad pälsvård är ofta ett tidigt tecken på att något inte stämmer medicinskt. Katter är duktiga på att dölja smärta och obehag, och ibland är försämrad pälskvalitet det första synliga tecknet på ett underliggande problem.

Vanliga medicinska orsaker till tovor

Tovor kan se ofarliga ut, men de påverkar kattens välmående mer än många ägare tror. En tova drar konstant i huden där den sitter, vilket kan orsaka smärta och obehag. Med tiden kan den strömmande blodcirkulationen till huden under tovan minska, vilket i allvarliga fall kan leda till irritation, infektion eller till och med vävnadsförändringar.

Tovor kan dessutom gömma parasiter som loppor och fästingar, där de skyddas från både kattens putsning och eventuell behandling. Runt bakdelen kan tovor hindra katten från att använda kattlådan normalt, och i värsta fall fånga urin och avföring mot huden – vilket skapar en grogrund för bakterieinfektioner.

Äldre katter med tunnare hud och mindre muskelmassa är extra känsliga. Deras hud är mindre elastisk, vilket gör att tovor drar hårdare och kan orsaka blåmärken och små hudskador.

Steg 1: Bedöm tovan

Börja med att känna på tovan försiktigt. Sitter den löst eller är den hårt filtad mot huden? Små och lösa tovor kan du ofta hantera hemma. Stora, hårda tovor som sitter tätt mot huden, eller tovor som täcker stora områden, bör hanteras av en professionell pälsvårdare eller veterinär.

Steg 2: Skapa rätt förutsättningar

Välj ett tillfälle när katten är lugn och avslappnad. Ha godbitar till hands för belöning. Arbeta på ett plant underlag där katten känner sig trygg. Om katten visar tecken på stress eller irritation – sluta direkt och försök igen vid ett annat tillfälle. Det är bättre att ta bort en tova åt gången över flera dagar än att stressa katten.

Steg 3: Arbeta igenom tovan

Håll i basen av tovan med fingrarna, nära huden, för att undvika att dra. Försök först att försiktigt reda ut tovan med fingrarna, från kanterna och inåt. Strö lite majsstärkelse på tovan för att minska friktionen. Använd sedan en loppkam eller bredtändad metallkam för att försiktigt arbeta igenom de yttre lagren av tovan. Arbeta alltid från spetsarna och inåt mot huden – aldrig tvärtom.

Steg 4: Använd rätt verktyg vid behov

Om fingrarna och kammen inte räcker kan du använda en så kallad tovsplitter (mat splitter) – ett verktyg med vassa blad som klyver tovan i smalare remsor som sedan kan kammas ut. Var försiktig, eftersom bladet är vasst och kan skada huden om du inte håller det plant mot pälsen. För tovor som är för hårda för att kammas ut kan en elektrisk klippmaskin med kort blad vara ett säkrare alternativ än sax. Klippmaskinen ska föras plant mot huden i pälsens växtriktning.

Steg 5: Eftervård

När tovan är borta kan det finnas rödhet eller irritation på huden under. Det är normalt vid mindre tovor och läker vanligtvis av sig självt. Håll ett öga på området de närmaste dagarna. Om du ser svullnad, vätskande sår eller om katten verkar ha ont – kontakta veterinär.

För att kunna hantera tovor hemma behöver du rätt utrustning. Här är de vanligaste verktygen:

Alla tovor kan inte och bör inte hanteras hemma. Sök hjälp av veterinär eller professionell pälsvårdare om:

Vid allvarlig tovbildning kan veterinären behöva raka katten under sedering. Det låter dramatiskt men är ofta det säkraste och minst smärtsamma alternativet för katten. Pälsen växer tillbaka inom några veckor.

Det bästa sättet att hantera tovor är att förhindra att de uppstår. Regelbunden borstning är den enskilt viktigaste åtgärden. Hur ofta du behöver borsta beror på kattens pälstyp:

Var extra noga med de områden som är mest utsatta för tovor: under armarna, på magen, mellan bakbenen och bakom öronen. Det är lätt att glömma dessa ställen när man borstar ryggen och sidorna.

Lär katten tycka om borstning

Många katter är inte förtjusta i att bli borstade, men med rätt strategi kan de flesta vänjas vid det. Börja med mycket korta sessioner – kanske bara några få penseldrag – och avsluta alltid på en positiv not med en godbit eller lek. Öka gradvis längden på sessionerna när katten visar att den accepterar borstningen.

För kattungar är det idealiskt att börja tidigt så att borstning blir en naturlig del av vardagen. Men även vuxna katter kan lära sig att tolerera och till och med uppskatta pälsvård om det sker i lugn takt och med positiv förstärkning.

En katt som äter rätt mår inte bara bättre – det syns också på pälsen. Foder med tillräckligt högkvalitativt animaliskt protein och essentiella fettsyror, särskilt omega-3 och omega-6, bidrar till en frisk, glänsande päls som är mindre benägen att filta ihop sig.

Om din katts päls är torr, matt eller oljig kan det vara värt att se över kosten. Rådfråga din veterinär om näringstillskott som fiskolja kan vara aktuellt – men ge aldrig tillskott utan veterinärens rekommendation, eftersom fel doseringar kan göra mer skada än nytta.

Tillräckligt vätskeintag spelar också roll för hud och päls. Katter som främst äter torrfoder kan ha nytta av blötfoder som komplement eller en vattenfontän som uppmuntrar dem att dricka mer.