Höstglöd och katt: vad säger forskningen?

Höstglöd är ett vanligt svenskt handelsnamn för växten Kalanchoe blossfeldiana, en suckulent inom familjen fetbladsväxter (Crassulaceae). Arten har sitt ursprung i Madagaskar och säljs i Sverige främst under perioden september till mars. Plantan har tjocka blanka blad och bildar färgglada blomklasar.

Samma art säljs i Sverige även under namnen julglöd, våreld och i vissa fall brandkalanke. Den dubbelblommiga sorten marknadsförs som Calandiva. Botaniskt rör det sig om samma art och de studier som beskrivs i artikeln avser denna art.

Höstglöd och övriga arter i släktet innehåller en grupp giftiga ämnen som kallas bufadienolider. De påverkar hjärtat på liknande sätt som de aktiva ämnena i fingerborgsblomman (digitalis), det vill säga de kan rubba hjärtats normala rytm. I forskningslitteraturen nämns flera bufadienolider med namn som bryotoxiner och bryofylliner.

Ämnena fungerar genom att de stör en av de jonpumpar som sitter i cellens yta, närmare bestämt natrium-kalium-pumpen. Den här pumpen håller balansen mellan natrium och kalium inne i och utanför cellen, vilket är en förutsättning för att hjärtmuskeln ska kunna dra ihop sig i regelbunden takt. Om pumpen inte fungerar som den ska kan hjärtrytmen påverkas. För att detta ska ske krävs dock att katten fått i sig en tillräckligt stor dos. Halten bufadienolider varierar både mellan olika arter i släktet och mellan olika delar av samma planta, till exempel mellan blad och blommor.

Den mest citerade översikten om förgiftning av sällskapsdjur från arter i släktet publicerades i Veterinary Medicine år 2004 ("Toxicology Brief: Kalanchoe species poisoning in pets", Smith). Författarna gick igenom djurförsök och rapporterade fall.

Sammanfattningsvis visade översikten att:

• Fyra olika odlade sorter av höstglöd visade inga tecken på förgiftning hos försöksdjuren, ens vid de högsta doser som testades.
• Två andra arter i samma släkte, främst tusenmoder och Kalanchoe delagoensis, gav däremot tydliga symtom från både mag-tarmkanalen (kräkningar, diarré) och hjärtat (oregelbunden rytm).
• Skillnaden förklaras av halten bufadienolider, som varierar mellan arter och mellan olika växtdelar.

Den amerikanska ASPCA klassar samtidigt hela släktet som giftigt för katt, hund och häst. Det beror på att klassificeringen görs på släktnivå snarare än artnivå, samt på en försiktighetsprincip: eftersom bufadienolider som ämnesgrupp är dokumenterat giftiga behandlas alla arter i släktet som potentiellt farliga.

Trots att forskningen pekar på låg giftighet rapporterar både svenska veterinärtjänster (bland annat FirstVet) och utländska källor (Catster, ASPCA) att vissa katter får symtom efter att ha tuggat på växten. Symtomen är i de allra flesta fall milda och självbegränsande:

• Lokal irritation i munnen, dregling och smackning.
• Mag- och tarmbesvär: kräkningar och/eller diarré inom några timmar.
• Kortvarigt nedsatt allmäntillstånd och minskad aptit.
• I sällsynta fall oregelbunden hjärtrytm, svaghet eller kollaps. Sådana fall har beskrivits hos katter som ätit större mängder, eller hos katter som ätit andra arter i släktet än just höstglöd.

För de flesta katter som tar en tugga av en höstglöd uteblir symtomen helt eller stannar vid mild dregling.

När veterinär eller jourtjänst (till exempel FirstVet eller en lokal djurklinik) kontaktas är följande information bra att ha klar:

• Vilken växt: ett foto eller etiketten från krukväxten underlättar identifiering.
• Hur mycket: ungefärlig uppskattning av om katten tagit en tugga, ett blad eller en större mängd.
• När det skedde: tidpunkten är avgörande för bedömningen av eventuell behandling.
• Aktuella symtom: dregling, kräkningar, slöhet eller andra förändringar i beteendet.

Behandlingen riktas mot de symtom katten visar. Om förtäringen skett nyligen och katten mår förhållandevis bra kan veterinären välja att framkalla kräkning, följt av aktivt kol som binder upp det gift som finns kvar i mag-tarmkanalen. Vid kraftigare symtom ges dropp, läkemedel mot illamående och vid behov övervakning av hjärtrytmen.

Även om höstglöd enligt nuvarande forskningsunderlag har låg giftighet är försiktighet det mest praktiska sättet att undvika risker. Många katter visar inget intresse för växten, men nyfikna katter kan testa nya saker.

• Placera höstglöden utom räckhåll, till exempel i en hängande kruka eller på en hög hylla som katten inte når.
• Erbjud kattgräs som alternativ. Många katter vill instinktivt tugga på växter, och tillgång till kattgräs kan minska intresset för krukväxterna.
• Köp gärna växten med tydlig etikett så att artbestämningen är säker (att det är just höstglöd och inte en giftigare släkting som tusenmoder).
• Läs vidare om vilka växter som är giftiga för katter i artikeln Vilka växter och blommor är giftiga för katter.