Hundmöten - hur gör man rätt?

Många tror att ett lyckat hundmöte betyder att hundarna hälsar, nosar och leker. Så är det inte. Ett bra hundmöte är ett möte där båda hundarna förblir lugna och kan gå vidare utan dramatik, oavsett om de hälsade eller inte.

Faktum är att de allra flesta möten på en promenad inte behöver innehålla någon kontakt alls. Att passera en annan hund lugnt på avstånd är ett fullgott och ofta bättre möte än en framstressad nosning. Vuxna hundar är sällan intresserade av att hälsa på varenda hund de ser. Lassie skriver att många vuxna hundar trivs bäst med sin egen lilla krets av kända kompisar, snarare än med ständigt nya bekantskaper.

Grunden för bra hundmöten är att kunna läsa vad hundarna säger med kroppen. En trygg och glad hund har enligt Granngården en avslappnad kropp, ofta öppen mun med tungan ute och en svans som viftar mjukt.

Tecken på att en hund känner obehag eller är på sin vakt är desto viktigare att känna igen. Granngården beskriver bland annat följande:

• Stel, spänd kroppshållning
• Stirrande blick rakt mot den andra hunden
• Rest ragg längs ryggen
• Morrande eller att hunden visar tänderna
• Att hunden fryser till och blir alldeles stilla

Hundar har också ett helt eget sätt att lugna ner situationer, så kallade lugnande signaler. Det kan vara att slicka sig om nosen, gäspa, vända bort huvudet, sniffa i marken eller långsamt gå undan. Det är inte tjurighet eller olydnad, utan hundens sätt att säga att den vill ta det lugnt.

Hur du rör dig och håller i kopplet påverkar mötet mer än man tror. Hundar som närmar sig varandra på ett artigt sätt gör det sällan rakt framifrån, utan i en mjuk båge. Att gå i båge är i sig en lugnande signal, och du kan hjälpa din hund genom att själv ta en båge runt den andra hunden istället för att gå rakt emot.

Det viktigaste är att hålla kopplet löst. När du sträcker upp och spänner kopplet känner hunden av spänningen, blir mer på helspänn och kan uppleva sig trängd. Svedea rekommenderar att man undviker att dra upp kopplet och istället leder hunden lugnt förbi. En sele av Y-modell och ett något längre koppel ger hunden mer rörelsefrihet och minskar trycket mot halsen.

Om båda hundarna verkar lugna och nyfikna kan ni låta dem hälsa, men gör det på rätt sätt. Fråga alltid den andra ägaren först. Alla hundar vill eller får inte hälsa, och ett nej ska alltid respekteras utan diskussion.

Låt hundarna närma sig i en båge med löst koppel. En hälsning bör vara kort, några sekunder räcker, innan ni lugnt leder isär dem igen och går vidare. Om någon av hundarna stelnar till, stirrar eller reser ragg, avbryt lugnt och skapa avstånd. Lassie betonar att det viktigaste vid hundmöten är att ge hunden det avstånd den behöver, eftersom en kopplad hund inte själv kan välja sitt avstånd.

En del hundar skäller, gör utfall eller blir stressade så fort de ser en annan hund. Det handlar oftast om osäkerhet eller rädsla, inte om att hunden är dum eller dominant. Enligt Agria går det att träna sig från hysteriska till mer harmoniska möten, men det kräver tålamod.

Det viktigaste verktyget är avstånd. Svenska Kennelklubben beskriver en enkel grundövning som ofta kallas "titta på mig": när hunden får syn på en annan hund belönar du den för att den tittar på dig istället. Börja på ett så stort avstånd att hunden klarar av att vara lugn, och minska avståndet långsamt allt eftersom det går bättre.

Ett kompletterande knep är att lära hunden att andra hundar betyder något bra. Svedea föreslår att ge en godisbit varje gång hunden får syn på en annan hund, så att synen av en hund med tiden kopplas ihop med något positivt istället för med oro.

Mycket av det som gör hundmöten svåra går att undvika med små justeringar. De vanligaste misstagen är:

• Spänt koppel. Att dra upp och hålla hårt i kopplet smittar av sig på hunden och ökar spänningen, vilket Svedea varnar för.
• Att gå rakt emot. Möten ansikte mot ansikte upplevs som mer hotfulla, medan ett möte i båge är hundens egen artiga lösning.
• Att låta hunden rusa fram till alla. Det lär hunden att varje hund ska hälsas på, vilket skapar frustration. Lassie rekommenderar istället att hunden lär sig att de flesta möten bara innebär att passera förbi.
• Flexikoppel i trånga lägen. Svenska Kennelklubben avråder från flexikoppel under träning eftersom det är svårt att ha kontroll. Korta in eller använd ett vanligt koppel.
• Att straffa reaktioner. Granngården påpekar att man inte bör bestraffa exempelvis morrande, eftersom hunden då kan sluta varna och gå direkt till handling. Att skälla på eller rycka i en redan stressad hund gör oftast problemet värre.