Fisk till katter, hur ofta?

• Fisk är inte ett dagligt huvudfoder för katten, men en liten bit kokt fisk då och då går bra för de flesta friska vuxna katter.
• En vanlig tumregel hos svenska veterinärer är att högst ungefär tio procent av kattens kost ska vara annat än det vanliga kattfodret (torr- och våtfoder).
• Kokt vit fisk (torsk, sej, kolja) och kokt lax i små mängder är de säkraste valen.
• Rå fisk avråds, både på grund av risken för parasiter.
• Tonfisk i större mängder bör undvikas på grund av kvicksilverinnehållet.

Fisk är ett bra proteinkomplement och innehåller fleromättade fettsyror av typen omega-3 (EPA och DHA). Dessa fettsyror finns rikligt i fet fisk som lax, makrill och sardiner och kan ha en lindrande effekt vid inflammation, hudbesvär och ledproblem. Det är därför många kommersiella kattfoder innehåller fiskolja eller fiskprotein.

Samtidigt täcker ett komplett kattfoder redan alla näringsbehov, inklusive omega-3, taurin, vitaminer och mineraler. Fisk som ges utöver fodret tillför smak och variation snarare än något katten saknar. Den största nyttan kommer alltså i form av aptit och välbefinnande, inte i form av näring katten annars skulle missa.

Det finns ingen exakt frekvens som passar alla katter, men det finns en användbar tumregel: högst ungefär tio procent av kattens dagliga intag ska vara något annat än det vanliga fodret. Resterande nittio procent ska vara från vanligt kattfoder, antingen torrfoder, våtfoder eller en kombination, för att näringsbalansen inte ska rubbas.

I praktiken betyder det att en liten bit kokt fisk (ungefär en tesked till en matsked, beroende på kattens storlek) några gånger i veckan är inom säker mängd. Att ge fisk varje dag är inte i sig farligt så länge mängden är liten och övriga maten är komplett, men det är klokare att rotera mellan olika proteinkällor som kyckling, lax och vit fisk så att katten inte fixerar sig vid en enda smak.

Inte alla fiskar är likvärdiga ur ett kattperspektiv. Mindre fiskar som lever lågt i näringskedjan innehåller mindre kvicksilver, medan stora rovfiskar har samlat på sig mer.

Lämpliga alternativ i små mängder:

• Lax (kokt, utan kryddor och utan ben) är fet och innehåller omega-3.
• Vit fisk som torsk, sej och kolja är magra och milda för magen.
• Sardiner i vatten utan salt är små, kvicksilverfattiga och näringstäta.

Bör undvikas eller ges sparsamt:

• Tonfisk, särskilt långfenad tonfisk (albacore), kan innehålla höga halter kvicksilver om den ges regelbundet. Enligt sammanställningen hos Kattly är enstaka skedar tonfisk på burk inte farligt, men det bör inte bli en daglig vana.
• Svärdfisk, hälleflundra och makrill av större typ ligger högre upp i näringskedjan och bör inte ges regelbundet.
• Saltad, rökt eller marinerad fisk (gravad lax, rökt makrill, fiskpinnar) är inte lämplig för katt på grund av salt, tillsatser eller panering.

Veterinärernas råd är tydligt: ge fisken tillagad, inte rå. Det finns två huvudskäl.

Det första är ett enzym i rå fisk som heter tiaminas. Enzymet bryter ner tiamin (vitamin B1) i kattens kropp, och tiaminbrist hos katt kan ge allvarliga neurologiska symptom som balansproblem och kramper. Hög värme förstör tiaminas, så kokt eller ångad fisk innebär ingen sådan risk.

Det andra är parasiter och bakterier. Rå fisk kan bära på rundmaskar, bandmask och bakterier som salmonella. Kokning eller ångning tar bort båda problemen i ett svep.

Praktiska tips för tillagning:

• Koka eller ånga fisken utan salt, smör, lök eller kryddor. Lök och vitlök är giftiga för katt.
• Plocka bort alla ben, även de fina i lax och torsk. Ben kan fastna i halsen eller skada tarmen.
• Låt fisken svalna helt innan du serverar.
• Spara små portioner i frysen om du tillagar lax eller torsk själv. Då kan du tina en bit i taget.

Om katten fått för mycket fisk över tid eller reagerat på en specifik fisk visar symptomen sig ofta i magen eller på huden.

Magsymptom (vanligast):

• Lös avföring eller diarré
• Kräkningar
• Minskad aptit dagen efter

Tecken som kan tyda på allergi (fisk är en av de vanligare matallergierna hos katt):

• Kliande hud, framför allt runt huvud, hals och tassar
• Återkommande öroninflammationer
• Håravfall eller röda hudpartier

Tecken på kvicksilverpåverkan vid långvarig fiskdiet (sällsynt men allvarligt):

• Ostadig gång och balansproblem
• Skakningar
• Påverkad syn

Lindriga magbesvär av enstaka fiskmåltid brukar gå över på ett dygn när fisken slutar ges. Kontakta veterinär om diarrén pågår mer än ett par dygn, om katten kräks upprepade gånger, om du ser blod i avföringen, eller om katten är slö och vägrar äta. Vid neurologiska symptom (balansproblem, skakningar) bör veterinär kontaktas direkt.