Hur mycket vatten ska en katt dricka?

Enligt veterinärmedicinsk forskning behöver en frisk vuxen katt ungefär 50–60 ml vatten per kilogram kroppsvikt per dygn. Det innebär att en normalviktig katt på 4–5 kg behöver cirka 200–300 ml vatten dagligen, vilket motsvarar ungefär 1–1,5 dl. Den siffran inkluderar allt vatten katten får i sig – både från dricksvatten och från maten.

Den viktigaste faktorn som påverkar hur mycket en katt dricker ur skålen är vilken typ av foder den äter.

Blötfoder

Blötfoder innehåller cirka 75–80 % vatten. En katt som äter enbart blötfoder får alltså största delen av sitt dagliga vattenbehov direkt från maten och kan därför dricka väldigt lite vid sidan av. Det är helt normalt och inget att oroa sig för, så länge katten har tillgång till friskt vatten.

Torrfoder

Torrfoder innehåller bara cirka 10 % vatten. Katter som äter enbart torrfoder måste därför kompensera genom att dricka betydligt mer. Dessa katter behöver aktivt uppmuntras att dricka, eftersom de annars riskerar att få för lite vätska.

Utöver kosten finns det flera andra faktorer som påverkar hur mycket vatten en katt behöver:

• Ålder: Äldre katter, särskilt de med nedsatt njurfunktion, dricker ofta mer och behöver mer vatten för att kompensera för ökad urinproduktion. Kattungar behöver också relativt mer vätska än vuxna katter.
• Aktivitetsnivå: Katter som rör sig mycket eller leker intensivt förlorar mer vätska och behöver dricka mer.
• Temperatur och klimat: Under varma perioder eller i hem med torr inomhusluft (t.ex. under uppvärmningssäsongen) ökar vätskebehovet.
• Dräktighet och digivning: Katter som är dräktiga eller ammar har ett högre vätskebehov för att stödja mjölkproduktionen.
• Sjukdom: Vissa sjukdomar, som diabetes, hypertyreoidism (överaktiv sköldkörtel) och kronisk njursjukdom, gör att katten dricker och kissar mer än normalt.

Katter är bra på att dölja att de inte mår bra, och låggradig uttorkning (dehydrering) kan vara svår att upptäcka. Det är därför viktigt att känna till de vanligaste tecknen:

• Minskad hudelasticitet: Om du försiktigt lyfter huden i nacken på katten (det så kallade hudveckstestet) och den inte snabbt återgår till sitt normalläge, kan det tyda på uttorkning. Observera att äldre katter ofta har sämre hudelasticitet även när de är väl hydrerade.
• Torra eller klibbiga slemhinnor: Tandköttet ska normalt vara fuktigt och rosa. Torrt eller klibbigt tandkött kan vara ett varningstecken.
• Slöhet och trötthet: En uttorkad katt kan bli ovanligt trött och inaktiv.
• Minskad aptit: Uttorkning kan leda till ilåmående och aptitlöshet.
• Insjunkna ögon: Vid allvarligare uttorkning kan ögonen se insjunkna ut.
• Förstoppning: När kroppen försöker spara vatten absorberas mer vätska från tarmen, vilket kan leda till hård avföring och förstoppning.

Precis som för lite vatten kan vara ett problem, kan också ökat drickande vara ett varningstecken. Veterinärmedicinskt definieras polydipsi (överdrivet drickande) som att en katt dricker mer än 100 ml per kilogram kroppsvikt per dag. För en katt på 4 kg innebär det mer än 400 ml per dygn.

Vanligaste orsakerna

• Kronisk njursjukdom: Njurarna kan inte längre koncentrera urinen effektivt, vilket leder till ökad urinproduktion och kompensatoriskt drickande
• Diabetes mellitus: Förhöjt blodsocker driver ut mer vatten via njurarna
• Hypertyreoidism: Överaktiv sköldkörtel, vanligt hos äldre katter
• Läkemedel: Vissa mediciner, som diuretika, kan öka vätskeutödringen

Kronisk njursjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre katter och kan drabba uppemot 30–40 % av katter över tio års ålder. Njurarna ansvarar bland annat för att filtrera avfallsprodukter ur blodet, reglera vätskebalansen och upprätthålla normala elektrolytnivåer.

När njurfunktionen försämras förlorar katten förmågan att koncentrera sin urin, vilket leder till att den kissar mer och därmed förlorar mer vätska. Katter med njursjukdom är därför extra känsliga för uttorkning, och tillräckligt vätskeintag är en hörnsten i behandlingen.

Forskning, bland annat ISFM:s (International Society of Feline Medicine) riktlinjer för kronisk njursjukdom, betonar att katter med njurproblem bör ha fri tillgång till friskt vatten, äta blötfoder när det är möjligt och vid behov få vätsketillskott via subkutana vätskedroppar. Även för friska katter kan tillräcklig hydrering bidra till att minska risken för urinvägsproblem som urinsten och blåskatarr.

Katter kan vara kräsna när det gäller vatten. Här är praktiska tips som veterinärer rekommenderar för att öka kattens vätskeintag:

1. Erbjud rinnande vatten

Många katter föredrar rinnande vatten framför stillastående. Det tros bero på att deras vilda förfäder instinktivt undvek stillastående vatten som kunde innehålla bakterier. En kattfontän kan därför vara en bra investering. Rinnande vatten hålls även syresatt och smakar fräschare.

2. Använd rätt typ av skål

Katter kan vara känsliga för så kallad morråsttrötthet (whisker fatigue). Använd breda, grunda skålar i keramik eller rostfritt stål så att katten kan dricka utan att morrhåren sträcker mot kanterna. Undvik plastskålar som kan avge lukt och smak.

3. Placera vattnet strategiskt

Ställ ut flera vattenskålar på olika platser i hemmet. Placera dem på avstånd från matskålen och kattlådan – i naturen äter, dricker och gör katter sina behov på separata platser för att undvika kontaminering.

4. Håll vattnet friskt

Byt vatten minst en gång om dagen, gärna oftare. Många katter är känsliga för lukt och smak och vägrar dricka vatten som inte är friskt. Rengör skålarna noggrant med varmt vatten och mildt diskmedel för att undvika biofilm och bakterietillväxt.

5. Ge blötfoder

Att byta till eller komplettera med blötfoder är ett av de mest effektiva sätten att öka kattens totala vätskeintag. Även att tillföra lite extra vatten i blötfodret kan göra skillnad.

6. Smaksätt vattnet

Vissa katter dricker mer om vattnet har en svag smak av tonfisk eller kyckling. Pröva att tillföra en liten mängd spädd lag från tonfisk på burk (utan tillsatt salt) eller saltreducerad kycklingbuljong. Var noga med att byta ut smaksatt vatten dagligen.

7. Vattentemperatur

Vissa katter föredrar svalt vatten medan andra gillar rumstempererat. Experimentera för att ta reda på vad din katt föredrar.

Det kan vara svårt att veta exakt hur mycket din katt dricker, men här är ett enkelt sätt att få en uppskattning:

1. Mät upp en känd mängd vatten på morgonen med ett mått och häll i kattens skål
2. Häll tillbaka det överbliva vattnet i måttet nästa morgon
3. Beräkna skillnaden – det är ungefär vad katten har druckit

Vattenfontäner för katter har blivit allt populärare och många veterinärer rekommenderar dem, särskilt för katter som äter torrfoder eller som har en tendens att dricka för lite. Fontäner håller vattnet i rörelse, syresatt och filtrerat, vilket gör det mer tilltalande för många katter.

Fördelar

• Rinnande vatten lockar katter att dricka mer
• Filtret håller vattnet rent från päls och partiklar
• Fontänen behöver inte fyllas på lika ofta som en vanlig skål

Saker att tänka på

• Fontäner kräver regelbunden rengöring (minst en gång i veckan) för att förhindra bakterietillväxt och biofilm
• Filtret behöver bytas varannan till var fjärde vecka beroende på modell
• Välj en fontän i keramik eller rostfritt stål för bästa hygien – plastfontäner kan repa och härborgera bakterier

Kontakta din veterinär om du märker något av följande:

• Katten dricker betydligt mer eller mindre än vanligt
• Katten kissar ovanligt mycket eller ovanligt lite
• Katten visar tecken på uttorkning (torra slemhinnor, slöhet, minskad aptit)
• Katten har slutat dricka helt
• Katten kräks upprepade gånger eller har diarré (vilket ökar vätskeförlusten)
• Katten är slö, äter dåligt eller går ner i vikt