Övervikt hos hundar: hälsorisker och lösningar

Övervikt hos hund är inte ett undantag, utan snarare regel. Uppskattningar pekar på att någonstans mellan 30 och 50 procent av hundarna i västvärlden väger för mycket, och Agria beskriver övervikt som ett av de större hälsohoten mot våra hundar idag.

En del av förklaringen är att ägare underskattar sin hunds hull. I en studie från SLU:s veterinärmedicinska fakultet satte hundägarna i genomsnitt hullpoängen 4,6 medan djurhälsopersonalen satte 5,2 på samma hundar. Forskarna kallar fenomenet ”weight blindness” — normalviktiga hundar bedöms som magrare än de är, och överviktiga hundar identifieras inte. Det gör att problemet ofta passerar obemärkt tills det hunnit påverka hälsan.

Fettväv är inte bara passiv lagring av energi. Enligt Cornell Riney Canine Health Center frisätter ett överskott av fettceller inflammationsdrivande ämnen, vilket bidrar till att artros utvecklas. Cornell skriver också att övervikt påverkar i stort sett alla större organ och kroppssystem och ofta leder till kortare livslängd. en översikt i Journal of Nutrition anger bland annat ökad risk för:

Hur mycket mat hunden faktiskt behöver räknas ut i vår portionsguide.

• Ledproblem och artros, eftersom varje extra kilo belastar leder och skelett, samtidigt som inflammationen påskyndar förslitningen
• Diabetes, då kroppens förmåga att hantera blodsocker försämras
• Påverkan på hjärta och lungor
• Andningssvårigheter, särskilt hos kortnosiga raser
• Inflammation i bukspottkörteln — en studie i JAVMA fann övervikt bland riskfaktorerna för dödlig akut pankreatit hos hund
• Större risker vid narkos och operation
• Sämre värmetålighet — en brittisk studie av värmeslag hos hund fann högre risk hos hundar som väger mer än genomsnittet för sin ras och hos kortnosiga raser

Sammantaget belastar övervikten enligt källorna i stort sett alla kroppens system och tär på hundens livslängd.

Vågen ensam säger inte allt, eftersom idealvikten varierar stort mellan raser och individer. Veterinärer utgår därför från en hullbedömning (på engelska Body Condition Score, BCS), där man känner och tittar på hunden istället för att bara läsa av en siffra. SLU:s universitetsdjursjukhus beskriver tre saker du kan känna efter hemma:

• Revbenen: Enligt SLU:s universitetsdjursjukhus ska revbenen inte synas, men vara enkla att känna under ett tunt lager fett. Måste du trycka ordentligt för att känna dem är djuret överviktigt.
• Midjan: Sedd uppifrån ska hunden ha en tydlig insvängning bakom revbenen. Är ryggen rak eller bredast vid höften saknas midjan.
• Buklinjen: Sett från sidan ska magen vara uppdragen bakåt, inte hänga rakt eller pösa ut.

I grunden handlar övervikt nästan alltid om att hunden får i sig mer energi än den gör av med. Men flera saker kan rubba den balansen. Cornell Riney Canine Health Center lyfter bland annat fram:

• För stora portioner och för mycket godis. Extra tugg, matrester och godbitar utöver maten räknas sällan med, men summerar snabbt.
• För lite rörelse. Stillasittande vardag, hög ålder eller smärta som gör hunden mindre aktiv.
• Kastrering. Enligt SLU:s universitetsdjursjukhus blir ämnesomsättningen långsammare och aptiten ökar efter kastration, och fodergivan behöver därför oftast minskas eller motionen ökas. Får hunden samma portioner som tidigare går den lätt upp i vikt.
• Ras och anlag. I en brittisk studie av labrador retriever var rasen predisponerad för övervikt (oddskvot 1,62). SLU:s universitetsdjursjukhus råder till foder med lägre energiinnehåll för hundar som lätt går upp i vikt.
• Sjukdom. Mer sällan ligger en underaktiv sköldkörtel eller hormonrubbningar som Cushings sjukdom bakom.

Veterinära källor som SLU:s universitetsdjursjukhus lyfter fram fodret som den enskilt viktigaste faktorn, och rekommenderar att börja med ett veterinärbesök, både för att utesluta sjukdom och för att sätta en realistisk målvikt.

Råd som återkommer i källorna:

• Mät upp maten. Ögonmått blir lätt för mycket. SLU:s universitetsdjursjukhus skriver att det alltid är bättre att väga upp maten på våg än att mäta med mått, och att utgå från den vikt hunden bör ha — inte den vikt den har just nu.
• Ge bara fullfoder. Matrester och kaloririka extratugg bör plockas bort. Behöver hunden gå ner mer kan ett särskilt viktminskningsfoder hjälpa; Cornell beskriver sådant foder som lägre i kalorier och fett och högre i fiber, så att hunden kan äta en större volym och ändå hålla sig inom dagsintaget.
• Samordna i familjen. SLU:s universitetsdjursjukhus råder hushållet att vara överens om hur mycket foder djuret ska få och när — annars äter de goda föresatserna upp sig själva när någon smyger med godbitar.

Mat och motion går hand i hand. När fodret är under kontroll hjälper ökad rörelse enligt Cornell Riney Canine Health Center till att gå ner i vikt samtidigt som muskelmassa och ledrörlighet behålls. Cornell betonar samtidigt att motion räcker som metod först i kombination med förändrad utfodring.

Källorna betonar att det ska ske stegvis. Är hunden i dålig kondition rekommenderar Cornell att den vänjs vid träningen gradvis, precis som en människa, för att undvika skador — korta, lugna promenader som förlängs efter hand. Aktiveringsleksaker och foderautomater som gör att hunden får jobba för maten lyfts fram som ett sätt att sakta ner ätandet och ge mental stimulans på köpet.

Viktnedgång ska enligt källorna ske långsamt. Cornell University anger en lagom takt på 1 till 2 procent av kroppsvikten i veckan. Går det snabbare är risken att hunden svälter och tappar muskler istället för fett; går det långsammare behöver utfodringen enligt Cornell justeras.

Cornell Riney Canine Health Center rekommenderar att väga hunden minst varannan vecka. SLU:s universitetsdjursjukhus tillägger att man ska anteckna siffran och stämma av med veterinären med jämna mellanrum. När målvikten är nådd handlar det enligt källorna om att hålla kvar de nya vanorna: fortsätt mäta portionerna, väg hunden då och då och justera maten om vikten börjar krypa uppåt igen.